|
- Svär du mycket farfar?
Den pensionerade kriminalkommissarien Nils Holgersson stirrade förvånat på sitt barnbarn Tobias
- Förr kanske jag gjorde det, i tjänsten ibland, men inte hemma i familjen. Varför frågar du det!
- Mamma sa häromdagen att du var hennes svärfar. Men du är ju min farfar och min kusin Annikas morfar. Kan man vara allting på en gång?
Holgerson skrockade.
- Det där med släktförhållanden kan vara knepigt. Jag minns ett fall där jag blev alldeles förvillad.
- Berätta farfar.
- Stans rikaste man, en direktör som var mycket snorkig och otrevlig hade fått sin nya Mercedes stulen. Nu krävde han att polisen skulle sätta in alla resurser för att få fast tjuven och återskaffa bilen. Vi hade tur på det viset att flera vittnen hade sett tjuven åka iväg i hög fart, till slut hade vi fått in så många uppgifter att vi kunde göra en teckning på tjuven, en fantombild, som du kanske hört talas om. Bilden föreställde en ung person med särpräglat utseende, som vi borde kunna hitta. Jag åkte hem till direktören för att visa teckningen. När han fick se den blev han alldeles blek.
- Vittnena måste ha sett fel, detta kan inte vara tjuven, utbrast han.
- Känner ni vederbörande, undrade jag förvånat.
- Tyvärr! Nu var direktören var inte lika stursk längre.
- Får jag be er att lägga ner spaningarna.
- Det går inte, svarade jag bestämt. Rättvisan måste ha sin gång.
- Det blir skandal i familjen, men kom ihåg en sak, jag vägrar att vittna.
- Vem är personen som ni misstänker för bilstölden frågade jag otåligt.
- Jag har inga söner, och inga bröder, men fadern till den här personen, är min fars son, svarade direktören.
Det tog en stund innan jag kom underfund med hur han var släkt med personen, sa den gamle kriminalkommissarien.
Kan du komma på svaret?
Visa svaret
Svar: Teckningen föreställde direktörens dotter, och genom den nära släktskapen så slapp han vittna i en rättegång.
|
