|
Hon: En sån där kan man väl inte ha på sig det ser ju löjligt ut.
Han: Ta på den nu. För min skull!
Hon: Ja, jag gör väl det då.
Han: Så. Det blev ju fint. Ja, då börjar vi då. Vi sätter oss.
Hon: Hur gör man?
Han: Du tar den i handen.
Hon: NÄÄ, va äckligt!!!
Han: Nejdå. Ta om huvudet med ena handen.
Hon: Ja, å sedan då?
Han: Jo, sen tar du och drar med den andra.
Hon: Såhär!?
Han: Ja just så. Det gick ju fint.
Hon: Och nu då?
Han: Nu suger du.
Hon: Nääähää, du skojar!!??
Han: Nej, jag skojar inte. Sug nu.
Hon: Vad äckligt! Skall man verkligen göra så här?
Han: Ja.
Hon: Är du säker?
Han: Jadå, jag har gjort det här förut. Lita på mig. Sug nu.
Hon: (suger) Hmmmmmmmm.
Han: Nå, vad tycker du?
Hon: Smakade salt.
Han: Ja, det var väl gott?
Hon: Inte alls så dumt. Hur gör man nu då?
Han: Nu särar du på benen.
Hon: Va, vad sa du??!!
Han: Du särar på benen.
Hon: Såhär, menar du?
Han: Ja, fast du får sära på benen mera annars kommer man inte åt. Jag skall visa.
Hon: Jaha, jag förstår.
Han: Just så. Och så tar du den här i handen igen.
Hon: Hmmm.
Han: Sedan när du pillat fram den här så stoppar du den i munnen.
Hon: Jaa.
Han: Aaah, där gick det.
Hon: Vad gör man med det här gula? Skall man äta det?
Han: Ja, kan man göra om man vill.
Hon: Jaha. Hmmmm. GOTT!!
Han: Hmm, det är inte dumt. Se på mig nu. Jag försöker pilla fram den här lilla skära med fingrarna.
Hon: Hmmm!
Han: Det kan vara lite svårt ibland och då får man använda munnen.
Hon: Hmmmmm!
Han: Man kan suga lite också, då kan det ibland gå lättare.
Hon: (suck) Hmmmmmmmmmmmm!!
Han: Nu gick det!
Hon: Jaaa.
Han: Tyckte du det var gott?
Hon: Ja, det var faktiskt inte så dumt.
Han: Vill du ha mera?
Hon: Ja, gärna. Men du, måste det vara så här omständligt??
Han: Jo, men det går till så här när man äter kräftor.
|
